Livet handlar om att födas på rätt plats

Låt vår kompis fortsätta vara en del i laget…

Vår lagkamrat fruktar för sitt liv. Det förstår vi. Men tyvärr inte de instanser som är satta att leva upp till mer restriktiva utlänningslagar, skriver Claes Svensson, ideellt arbetande sekreterare i BK Spark.

Nedanstående text publicerades nyligen som insändare i Alingsås Tidning. Om den gått dig förbi, så kommer den även här på vår hemsida. Ibland är faktiskt det sportsliga av sekundär betydelse. Men fotbollen i stort är en fantastisk rörelse som förenar människor och allas lika värde.

Låt vår kompis fortsätta vara en del i laget!

Det är fredag kväll. Lite småmulet. Regnet hänger i luften. Vi är några stycken som tittar på en division 5-match i fotboll. Med blandade känslor. Våra tankar finns på annat håll.

Samtidigt sitter nämligen en lagkompis i Migrationsverkets förvar. Han väntar på att bli utvisad till Irak och mår allt annat än bra. Han kom hit ensam som 15-åring när han var pressad att ansluta till extremiströrelsen Isis.

Det är tio år sedan. Sedan dess har han på egen hand skaffat sig ett ”normalt” liv i Sverige. Gått treårig gymnasieskola, lärt sig ett nytt språk, ordnat jobb, träffat en flickvän och massor av vänner, inte minst alla kompisar i fotbollslaget. Han har lämnat sin religion, betraktar sig som icke troende men firar mer än gärna svenska högtider såsom jul och midsommar.

Drömmen är att studera vidare till läkare eller tandläkare.

Han är precis som du och jag. Med en stor skillnad – han har ingen möjlighet att välja sin egen framtid.

Nu ska han skickas tillbaka till något som han betraktar som ett stort svart hål. Till ett land som UD avråder bestämt från att resa till. På grund av att säkerhetsläget bedöms som mycket farligt med oroligheter och förföljelse av oliktänkande.

Vår lagkamrat fruktar för sitt liv. Det förstår vi. Men tyvärr inte de instanser som är satta att leva upp till mer restriktiva utlänningslagar. De kämpar med stor envishet för att hitta skäl för avvisning istället för tvärt om, särskilda omständigheter för att få stanna kvar. Statistiken verkar viktigare än mänskligt lidande.

Jag står tillsammans med några andra lagkamrater. En kille som kommer från Syrien, en från Palestina och en från Serbien. De berättar skrämmande historier om sina ”resor” i livet. Om långa perioder med rädsla och ovisshet. Om år utan kontakt med sina föräldrar.

Just de här killarna tillhör dock de lyckligt lottade i asyllotteriet.

På planen springer spelare som förlorat nära och kära och vi har ett flertal killar, från många olika länder, som inte har råd med vare sig medlemsavgifter eller utrustning.

Vi är alla i samma lag – men med vitt skilda förutsättningar. Bollen är den gemensamma nämnaren. Den ultimata glädjespridaren. Möjligheten att stänga ute allt det jobbiga för en stund.

Den här gången lämnar man arenan med blandade känslor. Det blev en oväntad seger mot serieledarna och stor glädje. Samtidigt går tankarna till vår spelare som sitter i förvar och kämpar för att få vara delaktig. Om någon vecka kan banden vara helt klippta och hans öde högst osäkert.

Klumpen i magen går inte att beskriva. Även om man är lyckligt lottad och råkar vara född på rätt plats.

Claes Svensson, ideellt arbetande sekreterare i BK Spark

P.S. Tror du att du kan ge oss och vår vän en hjälpande hand? Tiden är knapp men du kanske har juridisk kompetens som kan göra skillnad. I så fall har tidningen våra kontaktuppgifter.